De första trafikåren

Men långt innan det blir en "station" i Säbylund spåras det ur på den knappt två år gamla linjen.

Aftonbladet den 14 april 1864 citerar Nerikes Allehanda men skriver:”I Nerikes Allahanda läses:" Stambanans trafik har på sednare tider haft otur. Icke så sällan har tåget kommit något sent, till följd af fördröjd expedition å stationer dit sådan myckenhet gods varit adresseradt, att man ej kunnat “taga igen” förlorad tid: flera gånger ha lokomotiverna tagit skada och sålunda vållat uppehåll. Detta var fallet den 9 April då snälltåget hitkom 1'2 timma för sent till följd deraf att lokomotivets vattenkranar blifvit otäta i närheren af Finnerödja, hvadan annat lokomotiv måste anskaflas. Någon tid förut, efter ett yrväder. inträffade vid Säbylund mellan Mosås och Kumla stationer den hotande tilldragelsen att en del vagnar bakuti tåget hoppade ur spåret. En lycklig slump ville, att ingen skadades. Icke ens någon vagn stjelpte, utan slapp man undan med förskräckelsen. De på villospår komne vagnarne afkopplades, och främre delen af tåget med alla passagerare gick in till Örebro. hvarifrån sednare på natten ett lokomotiv med arbetsmanskap utsändes att hemta rymlingarne.

Aftonbladets notis 14 april 1864 — Källa;KB, tidningsarkivet

Post och Inrikes Tidningar, den 6 mars 1866 med citat ur NA den 3 mars 1866

I onsdags (28/2-1866) afton fastnade det snälltåg, som skulle anlända till Örebro kl. 2,10, wid SäbyIund. Detta tảg medförde, förutom Stockholmspost, 4 resande, twenne herrar och twenne damer. Konduktören och lokomotivföraren fingo tillbringa 18 föga angenäma timmar på wägen i den skarpaste snöyra. De twenne herrarne begåfwo sig till Säbylund, och de twenne damerna buros af banbetjeningen genom drifworna bort till en waktstuga. Ett lokomotiv, som sedermera utsändes härifrån för att hemta kamraten wid Säbylund, fastnade jemwäl i drifworna och omsider, i torsdags eftermiddag (1/3-1866), lyckades man få loss själfwa lokomotiverna och föra dem, jemte posten, in till Örebro. Banwagnarne åter blefwo stående fast till i går eftermiddag, då de, 48 timmar efter sin tid uppnådde Örebro station. Många andra dylika äfwentyr att förtiga.

Post- och Inrikes 6 mars 1866 — Källa;KB, tidningsarkivet

Säbylund öppnades endera till midsommarafton den 23 juni 1886 - en notis i Nerikes Allehanda säger det. Mer troligt, en månad senare, två notiser, en i NA och den andra i Nerikesposten - pekar båda på lördagen den 24 juli 1886. Dessutom nämner Nerikesposten i samma notis den 22 juli: "Stationen afsynades förra veckan av stationskrifvaren Palmaer härstädes." Härstädes bör tolkas som Örebro där Nerikesposten gavs ut mellan 1843 och 1888. Det senare året, gick tidningen upp i Nerikes Allehanda. Den Palmaer som avses här bör vara förste stationsskrivare Lars Palmaer, född 1847, död 1924, källa: Svartåbanan, museiföreningen Örebro Svartå Järnväg (extern länk) . Men redan innan platsen avsynades och togs i bruk, 24 juli 1886, anordnas extratåg med passagerare till och från Säbylund, hela 18 år, 10 månader och 21 dagar tidigare! Dessutom med biljettförsäljning på plats, dock bara som längst till Hallsberg eller Örebro!

Här in om Eugenia och den gula kartan,

Tisdagen den 3:e september 1867

Landtbruksmötets annons i Nerikes Allehanda 28 augusti 1867, t.v . och Jernvägstrafikens, samma tidning 31 augusti 1867 t.h.

Bestyrelsen för Örebro läns Landtbruksmöte å SäbyIund den 3 nästkommande Sept. har uppå framställning utverkat det beslut af Kongl. Styrelsen för Statens jernwägstrafik, att ett extratåg kommer att från Örebro afgå till Säbylund den 3 Sept. kl. 9,40 f. m. och att ett extratåg kommer att från Säbylund afgå till Örebro kl. 6 e. m., samt att de ordinarie tågen under nämnde dag komma att göra uppehåll vid Säbylund, för att emottaga och aflemna passagerare.

3A_1861-07-08_NE_stämning_NA.png “Emedan öfverenskommelse om ersättningsbeloppen för afstående af den nedannämnde hemman och lägenheter inom Kumla Härad tillhöriga jord, som erfordras till anläggning och framtida begagnande för Westra Stambanan af Statens Jernvägsbyggnader, icke blifvit träffad med nedannämnde jordegare och innehafvare, nemligen: Norra Mos under Säbylund äfvensom Torpet Smedstorp under Norra Mos: Fröken Lewenhaupt; Södra Mos by: osv. med ytterligare 22 namn inom Södra Mos och Kumlaby.”

“föranlåtes jag, i egenskap af Chef for Statens Jernvägsbyggnader, härmedelst anhålla, att Stämning måtte utfärdas å samtlige här ofvan uppräknade jordegare och hemmans- eller lägenhetsinnehafvare –att inför Häradsrätten i dertill utsättande Urtima Ting sig infinna och i ärendet höras samt att särskild Nämnd må i föreskrifven ordning tillsättas för bestämmande af den ersättning, som hvarje jordegare i och för den jord eller lägenhet af hvad namn den vara må, hvilken för Jernvägsbyggnadens behof måste afstås, tillkomma kan;Parallellt med det egentliga bygget pågår rättsprocessen i en nämnd, under Kumla Häradsrätts ledning, att fastställa ersättningsbeloppen till de olika markägarna.Det låg på Nils Ericson att ansöka om stämning. I juli 1861 ansöker han därför om stämning på ett stort antal personer inom Kumla Härad. Hallsberg var då inte ett eget härad utan ingick i Kumla härad.Varför varje enskild inte godtog ersättningen är oklart. Några kanske inte ville ha en järnväg? Nils Ericson själv var ju tidigare motståndare till järnvägar. Han ville inte göra om jordbrukslandet Sverige till en industrination. Andra kanske försökte få bättre betalt? Varför Nils Ericson i stämningsansökan kallar grevinan Lewenhaupt “fröken Lewenhaupt på Säbylund” är okänt. Grevinnan var dubbel änka, inte bara efter majoren Axel Lewenhaupt utan även efter hennes första man, kabinettskammarherren, friherre Axel Gabriel Oxenstierna af Eka och Lindö.